varje människa en medmänniska

Generöst bidrag från eleverna på Finnbacksskolan, Lycksele

2011-03-31T08:16:00.000-07:00

Fick ett mail i morse där det stod att Finnbacksskolan i Lycksele precis donerat 14.000 kronor till barnhemsverksamheten! De bestämde sig för att hälften av de pengar som tjänades in under "biståndsdagen" (tror jag den heter, rätta mig gärna) skulle gå till barnen på "Corazón del pastor" och "Pedacito del cielo" här i Cochabamba!

Vilken fantastisk donation! En stor eloge till alla lärare och elever som engagerat sig i detta och som gett av sin tid och kraft för att våra unga medmänniskor här i Bolivia ska få det lite bättre.

TUSEN OCH ÅTER TUSEN TACK!!

Två av mina artiklar publicerade på Shias hemsida

2011-02-10T08:38:00.000-08:00

I slutet av december fick jag äran att dokumentera arbetet i två lokala föreningar som får stöd av Shia, Sverige. Den ena är Parasoll - en förening för människor med psykisk funktionsnedsättning, samt Fedeboiso - en dövidrottsförbund. Läs gärna mer om dessa föreningar och människorna som engagerar sig i dem, i mina artiklar nedan:

En dörr på glänt för människor med psykisk funktionsnedsättning | Shia

Många nya ansikten i ett allt stabilare dövidrottsförbund

Kuriosa donerar 7000 kronor till PERFORMING LIFE!

2011-01-15T08:45:00.000-08:00

Om man räknar med att genomsnittslönen i Bolivia är ca 1200 kr motsvarar det nästan 6 månadslöner. Performing Life är en organisation som arbetar med barn och ungdomar som bor på gatan. Förutom att driva en seriös cirkusverksamhet har de bland annat byggt upp en studio och spelat in fyra skivor tillsammans med gatubarnen/ungdomarna.

Jag tycker att amerikanske John Connell som startat upp verksamheten är en väldigt inspirerande grabb (han är faktiskt bara 22 år) och att hans verksamhet är enastående! Efter ett antal besök i studion och i parken nära Kuriosa där de unga cirkusartisterna håller till, valde jag därför att uppmuntra John och hans personal med detta lilla bidrag.

Läs mer om Performing Life här!

Min senaste artikel i sista :( numret av LA

2010-12-12T17:30:00.000-08:00

Tråkig nedläggning av en väl behövd tidskrift. Jag har varit trogen läsare i flera år och tidningen har utan tvekan vidgat mina kunskaper om denna fantastiska kontinent.

Nu har den lagts ned och lämnar efter sig ett tomrum i nyhetsrapporteringen från latinamerika.

HÄR

är mitt sista bidrag, från nummer 4/10.

I väntan på en ny container

2010-11-15T13:30:00.000-08:00

För en månad sen var jag hemma i Sverige och packade en ny container. Den här gången var det stockholmarna som fick chansen att donera sina prylar till Kuriosa. Vi ställde upp en 20-fotare på Gärdet och körde runt med en lastbil under fyra dagar och hämtade möbler och pianon från alla tänkbara sorters familjer.

Nu står containern i Chiles hamn i väntan på min lastbilschaffis som snart kommer dit och hämtar den. Sen ska det begagnade godset in på kuriosa för prissättning och försäljning.

Varje år donerar vi ett piano till en organisation vi tycker gör nåt vettigt här i Cochabamba. Förra året gick ett piano till barnhemmet för flickor "Herdens hjärta", som ju många av er stödjer genom fadderskap. I år gick pianot till "Performing Life", en cirkus- och musikskola som arbetar med barn och ungdomar som bor på gatan.

OPEN HOUSE KURIOSA

2010-04-22T19:34:00.000-07:00

Nästa torsdagkväll har vi öppet hus på KURIOSA för våra gamla och nya kunder!

Välkomstdrink, REA på nästan allt, levande musik, teater, alla konstnärer på plats m.m.

VÄLKOMNA!

Stor Klimatkonferens i Cochabamba!

2010-04-20T18:38:00.000-07:00

Den här veckan hålls en välrdsklimatkonferens i Cochabamba.

Personer som Martin Kohr, Vandana Shiva, Naomi Klein, Adolfo Pérez Esquivel, José Bové, Bernard Cassen mfl. sitter i klimatpanelerna. 24 000 personer från 135 olika länder deltog i dag tisdag, klimatkonferensens första dag som behandlade ämnen som

- nya modeller för att återskapa harmonin med naturen

- skapandet av en internationell tribunal för klimatfrågor

- påtvingade migrationer på grund av klimatförändringarna

- vetenskapliga upptäckter angående klimatförändringarna

etc.

Kuriosa håller stängt onsdagförmiddag så att jag kan delta i konferensen. Ska lyssna till Klein som sitter i panelen och diskuterar klimatskulden, samt Shiva som ska beröra moder jords rättigheter.

Besök spanska sidan:

Conferencia mundial de los pueblos sobre cambio climático y derechos de la madre tierra.

Eller läs mer om konferensen på svenska:
Klimatkonferensen i Bolivia

Kuriosas första volontär!

2010-04-13T18:50:00.000-07:00

Kuriosa har fått en volontär. Hon heter Sarah och kommer från Nya Zeeland. Hjälper till med lite allt möjligt. Försäljning, utformning av propagandamaterial, planering inför kommande OPEN HOUSE, etc. Det är underbart att få hjälp från en kompetent kvinna som ger så godhjärtat av sin tid!

Projects abroad skriver om Kuriosa

2010-03-30T20:11:00.000-07:00

Här är en artikel om Kuriosa som bl.a. publicerades i Cochabambatidningen "Cochabanner".

Bli ett fan!

2010-03-20T18:36:00.000-07:00

KURIOSA PÅ FACEBOOK!

Bilder från kuriosa interior

2009-10-20T18:57:00.000-07:00

SE BILDER FRÅN AFFÄREN HÄR PÅ FACEBOOK!

KURIOSA har öppnat sina dörrar för allmänheten

2009-07-25T11:11:00.001-07:00

Nu har Medmänniskors första secondhand butik öppnats i Cochabamba. Vi säljer allt mellan himmel och jord: pianon, sängar, soffor, hyllor, mattor. Vinsten ska gå till olika utvecklingsprojekt som vi tycker behöver stöttas. Snart kommer bilder och mer info. Ser att jag inte klottrat här på bloggen på flera månader. Det har helt enkelt varit fullt ös sedan idén om KURIOSA sattes i verket i januari.

Video från Herdens hjärta

2009-03-22T11:20:00.000-07:00

Se den här!

Tyson, som är direktor för Niños con Valor berättar om barnhemsprojektet och några av de flickor som bor där deltar i filmen.

(http://www.youtube.com/watch?v=pMpXMGVrOos&feature=channel_page)

Daghem blir barnhem

2009-02-05T10:32:00.000-08:00

Nu är jag tillbaka på plats i Cochabamba igen efter några månaders vistelse hemma i Sverige. Politiska läget i landet är relativt lugnt men den ekonomiska krisen känns av betydligt: höjda matvarupriser, dyrare el- och vattenkostnader, mindre arbeten på arbetsmarknaden, nedskärningar inom en stor andel privata företag och statliga institutioner. Lyckligtvis har stödorganisationen Niños Con Valor inte drabbats särskilt hårt då gåvogivare fortsätter att vara lika generösa som förr. Organisationen har medan jag varit borta kunnat omvandla delar av sin dagverk-samhet för HIV-smittade barn till barnhemsverksamhet. Detta betyder att de dagbarn som är särskilt utsatta eller föräldralösa och hemlösa får stanna även över natten. Till de nya barnhemsbarnen hör Lucas, Guillermo och Miguel. De är från 8 mån till 1,5 år gamla men kraftigt undernärda och understimulerade och i behov av daglig läkarvård. Medmänniskor ger fortfarande inte ekonomiskt stöd till "Pedacito de Cielo" ("En liten bit av himlen") som barn/daghemmet heter men om du/ni skulle vilja vara med och stödja detta projekt specifikt kan ni höra av er till oss, lämna en kommentar eller skriva ett mail direkt till mig. Mer information om Pedacito de Cielo får ni på Niños Con Valors hemsida (endast engelska) www.ninosconvalor.org.

Elektroniska nyhetsbrev

2009-01-15T11:14:00.000-08:00

Ni som är faddrar till barnhemmet Herdens hjärta har börjat få era nyhetsbrev via e-mail. Vi har hittills bara fått positiva reaktioner på denna förändring, men om du skulle vilja fortsätta få nyhetsbreven via vanlig post så hör av dig. Detta gäller naturligtvis också om du av någon anledning inte har fått vårt senaste elektroniska nyhetsbrev. Ibland hamnar ju mail från okänd avsändare t.ex. i skräpposten.

Teater i Cochabamba

2008-11-18T20:16:00.000-08:00

En artikel jag skrev för Los Tiempos, Bolivia om Cochabambas scenkonst, kan läsas i sin helhet här. (på spanska)

Lyckad dialog mellan regering och opposition

2008-10-22T08:38:00.000-07:00

Efter nästan ett års tid av misslyckade försök till dialog och ständiga konflikter mellan regeringsanhängare och dess motståndare har oroligheterna inför ett eventuellt inbördeskrig nu mattats av i och med måndagens överenskommelse gällande den nya grundlagen.

Regeringen gick med på oppositionens krav att ändra på över 100 artiklar i den nya lagen och därmed kunde datumet för folkomröstning fastställas till den 25 januari 2009. Trots ändringarna är regeringen fortfarande nöjda med lagförslaget och oppositionen planerar att påbörja sin kampanj för att få folket att rösta nej till förslaget.

Många regeringsanhängare och medlemmar av folkförsamlingen som hade som uppgift att under ett och ett halvt år arbeta fram lagförslaget känner sig överkörda och menar att det var fel av regeringen att ändra förslaget utan att återigen sammankalla den folkvalda lagförslagsförsamlingen. Trots missnöjet är dock den allmänna stämningen i landet betydligt bättre än innan överenskommelsen och i La Paz under måndagen fylldes gatorna med sång och musik, dans, poesi och förväntansfulla människor ur båda lägren.

En liten bit av himlen

2008-10-12T21:24:00.000-07:00

Idag hölls invigning för Niños Con Valors nya projekt "Pedacito de Cielo" ("En liten bit av himlen"). Projektet innefattar bl a ett daghem för barn med HIV och ett träningsprogram för familjer med HIV. Tolv stycken barn är redan inskrivna på daghemmet och ett arbete har inletts med deras familjer.

I Bolivia bor för närvarande mellan 7000 - 17 000 människor som är smittade och antalet ökar stadigt. Diskrimineringen av dessa personer är stor: det är få tandläkare eller läkare som vill ta emot dem, det finns inga dagis som accepterar smittade barn och när en organisation för ett par år sedan försökte starta ett särskilt daghem för smittade stängdes detta ner av demonstrerande grannar. Pedacito de Cielo är därmed det första bolivianska daghemmet för smittade. Platsen för dagiset hålls anonym och utifrån verkar den lilla biten av himlen vara ett alldeles vanligt hus.

Niños Con Valor samarbetar med en organisation vid namn "Vivo en Positivo" ("Jag lever positivt") som arbetar särskilt med människor som bär på HIV/AIDS.

intensifierad kris kräver minst fjorton nya dödsfall

2008-09-15T06:26:00.000-07:00

De senaste veckorna har den politiska krisen i landet intensifierats. Läget mellan regeringsanhängare och oppostionen blir allt kärvare. Sedan oppositionen började kräva omredigering av tre specifika paragrafer i den nya grundlagen som det ska röstas om den 7 december, har våldet och rasismen trappats upp betydligt. Oppositionens ansikten utåt är fyra av landets nio prefekter* i vars respektive län också en majoritet av invånarna är regeringsoppositionella.

En oppositionell grupp med säte i Santa Cruz (landets näst största stad) som kallar sig "Unión Juvenil Cruceñista" ("Santa Cruz ungdomsunion") har ockuperat flera statliga institutioner i staden, däribland postkontoret, migrationsverket och skattekontoret. Även en av de viktigaste utvinningscentralerna för naturgas har ockuperats och stängdes ned under tre dagars tid, vilket innebar att större delarna av befolkningen inte längre fick tillgång till den gas de dagligen behöver för matlagning, uppvärmning och transport. I skrivandets stund finns återigen naturgas till hushållen och till bensinstationerna men instituitonerna är fortfarande ockuperade.

I länet Pando i norra Bolivia har meningsskiljaktigheterna fått förödande konsekvenser. Det är fortfarande svårt att få klarhet i vad som inträffat. Informationen från de två lägren är vitt åtskilda och medan regeringen talar om organiserat folkmord kallar oppositionen det för olyckliga sammandrabbningar. Konfrontationerna började den 11 september då en grupp människor från landsbygden var på väg in till staden Cobija för att delta i ett folkligt möte. Enligt de flesta uppgifter träffade de en stor grupp regeringsoppositionella, förmodligen direkt anställda under länets prefekt och tumult uppstod som varade i fyra dagar. Under den första dagen mördades nio personer. Eftersom regeringen utlyste undantagstillstånd i hela länet hindrades många nationella och internationella organisationer och informationsspridare från att ta sig in i området vilket har gjort det tämligen svårt att komma åt tillförlitlig information. Saldot från de fyra dagar långa sammandrabbningarna är enligt varierande uppgifter mellan 14- 30 döda, 24 skottskadade och 106 försvunna, majoriteten ur ursrungsbefolkningen.

I nuläget är tre personer huvudmisstänkta för vad som verkar vara en organiserad massaker; Pandos läns prefekt Leopoldo Fernández, fd borgmästare Miguel Becerra och senatorn Abraham Cuéllar som tillhör oppositionspartiet UN (Unidad Nacional).

*prefekt har ungefär samma roll som en landshövding och fungerar som chef för länsstyrelsen men till skillnad från landshövdingen utses prefekten genom folkligt val.

El Amor Curador - Den helande kärleken

2008-08-17T06:01:00.000-07:00

I fredags hade barnhemmets teatergrupp ytterligare en föreställning. Denna gång hade flickorna själva skrivit manus ("El Amor Curador") och bestämt kostym och rekvisita och de deltog med sin uppsättning i en talangjakt, organiserad av ett internationellt nätverk av organisationer som arbetar med barn särskilda behov (Red Viva). Jag hade bestämt mig för att lämna så mycket som möjligt i barnens händer och förberedelsen inför uppträdandet var minst sagt kaotisk. När de en halvtimme innan föreställningens början fortfarande inte fått ihop all rekvisita och en del flickor precis gått in i duschen föreslog jag att vi skulle strunta i uppträdandet. Vi kom till talangjakten en timme försent men eftersom evenemanget följde Bolivias tidsuppfattning var vi till och med tidiga. Vi skulle uppträda som nummer sex och hade fått tiden 19.00 men när klockan blivit 22.00 och nummer ett fortfarande stod på scenen bad jag att få ändra i schemat för mina flickor var trötta.

Klockan 22.15 gick teatergruppen "Berg och Dalbana" nervösa och darriga upp på scenen som de allra yngsta deltagarna. Medan teaterdirektören bet på naglarna från sin plats bakom scenen tog de unga aktörerna publiken med storm. Flickorna självförtroende ökade märkvärt liksom lusten att fortsätta med teater.

Evo Morales får sitta kvar vid makten men splittringen ökar

2008-08-10T22:05:00.000-07:00

För första gången i landets historia hölls idag, söndag, ett förtroendeval gällande både presidenten samt de nio landshövdingarna i respektive län. Enligt den nya förtroendevallagen fick folket på demokratisk väg bestämma huruvida de ansåg att Evo Morales efter två och ett halvt år vid makten, skulle få fortsätta som president eller inte. Varje läns landshövding utmanades också. Enligt vallagen skulle president och vicepresident för att få sitta kvar få minst en röst mer än de fått i föregående val. För landshövdningarna krävdes 50% plus en av rösterna. Morales behövde minst 53,7 % av folkets röster för att fortsätta regera.

Oppositionen har försökt stoppa valet, bl a genom att hävda att det är illegalt och enligt Cochabambas landshövding Manfred Reyes Villa strider lagen som reglerar valet mot landets konstitution, detta trots att vallagen demokratiskt har beslutats om av en majoritet i senaten.

Redan ikväll stod det efter snabbräkning av rösterna klart att Evo Morales popularitet har stigit med hela 9 procentenheter och han fortsätter vid makten med över 63% av bolivanska folkets stöd. Landshövdingarna i länen La Paz, Cochabamba och Oruro ( de två första tillhörande oppositionen och den tredje MAS) tvingas avgå medan övriga får sitta kvar. Landshövdningarna i den så kallade "halvmånen" som utgörs av länen Beni, Pando, Santa Cruz och Tarija firade sin seger under kvällen och i Santa Cruz betonade en segeryr Rubén Costas att han nu kommer att satsa hårdare på att utveckla sitt självstyre och så långt det är möjligt försöka motverka Morales förändringsprocess.

Vissa analytiker menar att valet var onödigt; det inte bara stärkte presidentens stöd utan konsoliderade också oppositionen vilket sannolikt kommer att innebära större splittring inom landet de kommande månaderna. Under parollen "ett enat Bolivia" kämpar både regeringsanhängare och självstyresrävar i fullkomligt motsatt riktning. Morales vill ha dialog. Oppositionen överenskommelser. När de möts för att diskutera råder ofta kaos. Politikerna skriker för att överrösta varandra, kastar tillhyggen och pappersbollar på varandra, utdelar örfilar och påstår att respektive motpol agerar kontra lagen. Regeringen angrips för att olagligt ha röstat fram den nya konstitutionen, landshövdningarna i halvmånen angrips för att ha röstat igenom självstyre utan stöd av grundlagen. Man bråkar, anklagar och skiljs utan att ha fört konstruktiv dialog än mindre nått överenskommelser.

Bolivia är ett minst sagt annorlunda organiserat land än det jag själv kommer ifrån och oavsett hur många synpunkter jag tillsammans med andra utlänningar har på hur det " borde" fungera här är det onekligen hög tid för landets egen befolkning att själva definiera såväl lagar som demokratibegrepp. Majoriteten i landet är ursprungsbefolkning, nu är det de som har makten och det måste respekteras.

Viva el cambio!

Bolivia förändras - Evo håller sitt ord

2008-07-31T06:24:00.000-07:00

Så lyder regeringens främsta slagord: Bolivia Cambia Evo Cumple. Efter två och ett halvt stormiga år vid makten är det möjligt att se en rad faktiska förändringar som Morales socialistregering har genomfört. Nedan nämner jag några av de viktigaste i raden.

Alfabetisering

Sedan 20 mars 2006 har ett alfabetiseringsprogram finansierat av Kuba ägt rum i Bolivia. Programmet går under namnet "Jo, jag kan" (Yo, sí puedo) och har hittills lärt nära 520 000 tidigare analfabeter att läsa och skriva.

Billigare elkostnad för de fattigaste

21 mars 2006 offentliggjorde Morales en lag som sänkte elkostnaden för de mest behövande. Sammanlagt berörs 460 148 personer i staden och 34 608 personer på landsbygden.

Nationalisering av landets naturgas

1 maj 2006 beslutade regeringen att nationalisera landets stora naturgasresurser. Detta innebär att de företag som utvinner gasen måste betala 82% av produktionen i skatter och avgifter till Bolivia. Tidigare var denna summa endast 18%. För landets ekonomi betyder detta en ytterligare inkomst på ca 10 000 miljoner svenska kronor/år.

Revolutionär jordbrukspolitik

53 år efter landets stora jordbruksrevolution sätter regeringen den 2 augusti 2006 dess fulla reformprogram i kraft. Detta innebär en rättvis fördelning av landets marker, kontroll av ägandedokument och återaktivering av mark som hittills inte brukats. Ett av de övergripande målen är att marken i så stor utsträckning som möjligt ska ägas av den som brukar den.

Barnbidrag

12 november 2006 distribuerades för första gången det nyinförda barnbidraget. En summa på 200 kronor som ska betalas ut till landets samtliga skolbarn vid slutet av varje skolår.

Ursprungsbefolkningens egen radio

1 maj 2007 invigdes ursprungsbefolkningens eget radionät med sammmanlagt 30 stationer runt om i landet. Ändamålet är att demokratisera kommunikationen i landet och stärka uttrycksrättigheterna för samtliga sociala sektorer.

Ny grundlag

9 november 2007 godkände en folkvald församling, efter ett års arbete, texten till en ny grundlag som etablerar ett plurinationellt Bolivia. Hela befolkningen ska inom de kommande månaderna rösta om grundlagen ska träda i kraft eller ej.

Ny bank för produktiv utveckling

2 maj 2008 öppnade den statliga banken BDP-SAM sina dörrar. Banken erbjuder mikrolån till privatpersoner och speciella lånepaket till föreningar med sociala utvecklingsprojekt. BDP-SAM ska alltid hålla lägre ränta än de kommersiella bankerna, för närvarande ligger räntan på 6%.

Energisparande/ekologiska glödlampor till samtliga hushåll

10 mars 2008 inleddes en venezuelafinansierad kampanj för att byta ut befolkningens glödlampor till energisparlampor. Varje hushåll fick besök av ideella arbetare som kostnadsfritt bytte ut gamla lampor mot nya.

Gratis ögonoperationer

Sedan 2006 har Kubanskt stöd gjort det möjligt för Bolivia att öppna 1 nytt ögoninstitut och hela 12 nya oftalmologiska kliniker. Hittills har dessa med hjälp av kubanska läkare opererat mer än 250 000 personer kostnadsfritt.

Sydamerika höjer rösten

2008-07-07T13:00:00.000-07:00

Magnus Lintons senaste krönika i DN. En kommentar kontra uppfattningen om att Latinamerikas politiska ledare bara är röda populister i luven på varandra.

Enad front mot EU:s flyktingpolitik.

es cape

2008-06-04T21:25:00.000-07:00

det var en gång en elitfeministisk good doer, politisk korrekt och fullkomligt miljömedveten med hbtq-analytisk samhällsförståelse och antirasistisk omtanke

hon gjorde moderna uppsättningar till riksteaterns samtliga scener, bröt med det konventionella, skrev manus, sydde kostymer, regisserade och målade kulisserna, hon var konstnärlig formgiverska och koreografisk ljudtekniker, men inte nog med det

hon var jämställd socialist med ett otrendigt och prestigelöst uttryck och gick hem i litteraturkritikernas kyliga kretsar för hon skrev trettio underbara verksamhetsskildringar dagligen, förklädda i makalös katalogspoesi långt från konstruerad förortsromantik och epitetshetsiga antydningar

hon levde i en ekologisk suterrängvilla med solceller och kompost med en antikonsumtionistisk,

antikrigsstrategisk,

antipornografisk

helylleträdgård där hon odlade allt hon åt och även tänkte på estetiken, hon sjöng med sin balanserade stämma för gardeniorna, så dom sköt i luften sen sköt hon sig själv i luften

ramlade ner i bitar

fördes till återvinningscentralen

sorterades som organisk mjukplast

Teater - både terapi och rolig förströelse

2008-05-29T10:11:00.000-07:00

I december 2007 startade jag en teatergrupp med nio av de äldsta flickorna på barnhemmet. Vi träffas tre timmar varje lördag och tränar upp självkänsla och självförtroende, bearbetar traumatiska händelser genom lek och berättelser, skapar gruppidentitet, provar olika uttrycksformer, repeterar kortpjäser, tjafsar, gråter, kommer överens igen och har det behagligt.

I förrgår hade vi vår första presentation av pjäsen "skönheten och fulheten". Vi fick ha två föreställningar på grund av publiktrycket och trots näsblod och flickornas protester några minuter innan första föreställningen (jag gör inte det här! varför gör du så här mot oss! jag hoppar ut från balkongen!) klarade de av pressen och förde showen i land.

Föreställningen, som förevigades av ett kanadensiskt filmteam, blev en succé och flickorna var som sig bör spralliga och upprymda efteråt. De diskuterade vilt men demokratiskt om hur
dagens huvudroller till nästa uppsättning skulle ta ett steg åt sidan och hur de som varit biroller nu skulle öva på att inneha huvudroller.

Inför nästa presentation beställde de en pjäs om mörka intriger, missförstånd och bråk. Med tillägg att slutet får vara gott.

där ett liv slutar tar två andra sin början

2008-03-31T07:13:00.001-07:00

I ett tidigare inlägg skrev jag om Delia och hennes tvillingbebisar som vi bestämde oss för att hjälpa. Nu har vi fått en speciell gåva från en av våra faddrar vars make precis gått bort. Hon uppmanade anhöriga och vänner att, istället för att köpa blommor i samband med hennes makes bortgång, sätta in en gåva till föreningen Medmänniskor. Gåvan växte och växte och blev till en “Deliafond” som kommer att räcka till en rad förnödenheter samt ett mindre månadsbidrag till Delia under tvillingarnas hela första levnadsår.

Det är särskilt fint att vara här på plats och se vad detta initiativ från en medmänniska i Sverige får betyda för Delia och hennes familj.

vision 70-7 blir medmänniskor

2008-03-06T07:12:00.000-08:00

Det är roligt att äntligen kunna meddela att vår förening bytt namn från Vision 70-7 till “Medmänniskor”. Namnbytet har varit på tapeten i över än ett år och togs upp på allvar på senaste årsmötet som hölls i Stockholm. (vissa medlemmar som inte kunde infinna sig, däribland jag själv, deltog via skype). Under februari och mars bollades förslag fram och tillbaka via mail och av sammanlagt elva namn som lades på förslag, diskuterades bort, undersöktes och smakades på blev Medmänniskor det namn som fick stå kvar.

Med namnet medmänniskor vill vi betona värdet av att vara medmänskliga; att alltid bry oss om varandra och dela med oss av vad vi har till de som behöver. Alla människor är våra medmänniskor, det spelar ingen roll om de bor granne med oss eller om de bor på andra sidan jordklotet.

nu väntar den nya grundlagen på sin omröstning

2008-02-20T07:10:00.000-08:00

Av säkerhetsskäl förflyttades den sista sessionen av folkförsamlingens arbete från sitt ursprungliga säte i huvudstaden Sucre till staden Oruro. Sammanlagt deltog endast 164 av de ursprungliga 255 folkvalda deltagarna, vilket har lett till att oppositionen hävdar att grundlagsförslaget inte är giltigt. Trots att majoriteten av oppositionsmedlemmarna valde att inte delta i kongressen, främst på grund av det “olagliga” sätesbytet från Sucre till Oruro samt att det gjordes med så kort varsel, uppgav en del av dem att de kroppsligen faktiskt inte kunnat ta sig in i kongresshallen för att de stoppats av regeringsanhängare.

Frånvarande till trots godkände församlingen artikel för artikel med två tredjedelar eller fler av rösterna. Den enda artikeln som inte nådde upp till två tredjedelar var den om storgodsets storlek; ska det största storgodset i enskild persons ägo få vara 5000 eller 10 000 hektar?, denna fråga går vidare till allmän folkomröstning liksom det övriga grundlagsförslaget.

Den nya grundlagen innebär stora ekonomiska, sociala och kulturella förändringar till fördel för ursprungsbefolkningen. Författningen värnar bland annat om landets integritet, dess naturresurser och dess förmåga att förädla dessa på nationellt plan. Inkomster från denna nationalisering ska delas ut till folket, bland annat i form av pension.

Om bolivianska folket kommer att godkänna den nya författningen återstår att se. Omröstningen planeras hållas den 4 maj i år, samtidigt som en omröstning för att godkänna ett autonomiförslag hålls i departementet Santa Cruz. Om förslaget går igenom får Santa Cruz större beslutsmakt i frågor rörande departementet.

tumult i bolivias huvudstad sucre

2007-11-28T07:06:00.000-08:00

Efter ett och ett halvt års arbete har folkförsamlingen som bildats för att skriva om Bolivias grundlag, framställt sitt förslag. Det har skett under tumult och oroligheter. Folkförsamlingen har sammanträtt i Bolivias huvudstad Sucre, en vanligtvis lugn och trivsam stad med drygt 60 000 invånare, som under ett par veckor fått vara vittne till sammandrabbningar mellan regerings- och folkförsamlingsanhängare och oppositionen.

Under lördagen den 24 november då folkförsamlingen skulle ta ett övergripande beslut om de nya artiklarna i grundlagen nådde våldsamheterna sin kulmen. Studenter och oppositionsmedlemmar från hela landet gick ut på gatorna och vandaliserade och försökte hindra församlingsmedlemmarna att komma fram till församlingslokalen. President Evo Morales bestämde då att församlingens mötesplats skulle flyttas från teatern inne i centrala Sucre till en militärförläggning en bit utanför staden, något som oppositionen utlyste som illegalt.

Sammanträdet fortsatte bakom lyckta dörrar med en mur av militärer runt om och när första dödsfallet inträffade bland massorna utanför ombads folkförsamlingens ordförande Silvia Lazarte att avbryta mötet, vilket nekades. En stund senare hade grundlagens nya artiklar beslutats om.
Oroligheterna i Sucre fortsatte och under söndagen misshandlades flera polismän svårt och fyra poliskvarter attackerades varpå det bestämdes att all polisstyrka skulle dra sig tillbaka på grund av säkerhetsskäl. De polislösa gatorna ledde i sin tur till att minst 120 farliga brottslingar som satt inne på fängelset San Roque tog sin chans och rymde.

Trots de tumultuiska omständigheterna förklarade Evo Morales på söndagen att han stödd det framtagna förslaget till ny grundlag och att det mest demokratiska sättet på vilket han kunde agera i framtiden var att låta folket själva genom omröstning godkänna förslaget. Han beklagade att oppositionen, styrd av oligarkiska grupper manipulerade av internationella intressen, hade låtit konfrontationen bli så allvarlig och han förklarade för folket att problemet i grund och botten är att dessa grupper är rädda för att förlora sina privilegier nu när en person av ursprungsbefolkningen har blivit president. “De accepterar inte att vi fattiga också kan regera”, fortsatte han.

Ett steg kvarstår för folkförsamlingen; att enas om det slutliga grundlagsförslaget, artikel för artikel. Detta ska göras innan den 14 december, då tidsfristen för församlingens arbete går ut.

färska nyheter från Bolivia

2007-07-13T06:58:00.000-07:00

Jag har varit tvungen att ta en liten paus i nyhetsrapporteringen och nu när jag befinner mig i Sverige fram till och med augusti kommer denna blogg inte att uppdateras fram tills dess.

För färska nyheter av vänner och bekanta som skriver direkt från Bolivia gå gärna in på

www.latinamerika.nu

modevisningslördag

2007-02-15T06:57:00.000-08:00

Efter att ha förberett sig i två hela veckor; valt ut kostymer, utklädningskläder, kjolar, sjalar, frisyrer var det dags att gå catwalk nerför trappan från sovrummen som fungerat som omklädningsrum till matrummet som dagen till ära hade gjorts om till en stor modevisningslokal. Inbjudna var vänner och bekanta till både barn och personal på barnhemmet.

Laura och Maria, två av de yngsta flickorna på barnhemmet, kom tillsammans med sina nya italienska föräldrar. De två systrarna adopterades i januari av ett italienskt par och tillsammans flyttar de hela familjen till Italien i början av mars. Laura och Maria kom iklädda typiska cochabambinska dräkter bestående av blus och ”pollera”, en sammetskjol med volanger som vanligtvis når ner till knäna.

De flesta andra barnen, inspirerade av en japansk modevecka från vilken foton var uppsatta på hela barnhemmet, klädde sig till publikens förtjusning så galet de förmådde. En del med randiga strumpbyxor på armarna, andra hade endast halsdukar som tröjor.
Vackrast av dem alla var nog Gabrielle som hade klätt ut sig till geisha.

I slutet av dagen delades priser ut till var och en av deltagarna och barnen började redan innan showen var över att fråga när nästa modevisning skulle hållas.

liten familj med stora behov

2007-01-17T07:08:00.000-08:00

När jag för första gången kom till Bolivia år 2001, arbetade jag som volontär på ett mycket fattigt barnhem i ett område i Cochabamba som heter Valle Hermoso. Ett av barnen som jag lärde känna där var Delia, en 10-årig flicka som kom från ett bedrövligt hem beläget uppe i bergen. Hennes mamma var en alkoholiserad morotsjuiceförsäljare och någon pappa hade hon aldrig träffat.

Delia följde med mej från Valle Hermoso och flyttade in på Herdens hjärta (tid. Casa Petirrojo), när vi öppnade våra dörrar under 2004. Hon hade då fyllt 13 år och precis påbörjat den jobbiga ”åsneåldern” (edad del burro) som man kallar tonåren här. Hon var bestämd och rebellisk och efter bara ett halvår på barnhemmet rymde hon för att söka lyckan på egen hand.

Vi spårade henne till en sliten restaurang i andra änden av staden där hon fått tillfälligt heltidsarbete för 150 kronor i månaden och ett litet förrådsrum att bo i. Försökte övertala henne att komma tillbaka och förklarade fördelarna med att inte sluta studera, med att ha en familj som brydde sig om henne och faddrar från utlandet som stöttade henne ekonomiskt, men hon menade att hon hade det bra och att de behandlade henne väl.

Vi höll kontakten. Delia hörde av sig med jämna mellanrum och kom och hälsade på ibland. I september 2007 ringde hon hem till mig och grät i telefonen. Om tre månader skulle hon bli mamma och hon var livrädd. Hon sa att det var bäst att hon lämnade barnet i en soptunna, hon skulle ändå inte orka ta hand om det.

Jag förklarade att hon fick komma tillbaka till barnhemmet om hon ville och att vi skulle hjälpa henne att ta hand om barnet, men hon nekade. Jag åkte hem till hennes mamma, dit hon för en tid sedan flyttat, och lämnade en stor spjälsäng, barnkläder, handdukar, några nallebjörnar och sa det blir inte lätt, men du måste ta ditt ansvar. I december 2007 dök hon upp på Herdens hjärta, magen var platt och i famnen hade hon –två- undernärda spädbarn. Hon hade fått tvillingar.

Delia ville fortfarande inte bo på barnhemmet så vi gav henne ett ”arbete” som hon nu och förhoppningsvis en tid framöver ska känna ansvar över. Detta arbete går ut på att hon kommer till barnhemmet fem dagar i veckan och hjälper till med det hon kan samtidigt som vi tar barnen till läkare, visar henne hur hon bäst ammar, ger barnen bröstmjölksersättning, badar dem, ser till att de har blöjor och hela, rena kläder etc. Viktigt är också att så gott som möjligt se till att den unga mamman äter och dricker ordentligt.

Nu har tvillingarna hunnit bli 2 månader gamla. Den lilla flickan väger 2,3 kilo och pojken 3. De är fortfarande mycket undernärda men ökar i vikt dagligen och Delia vinner sakta det självförtroende och den kunskap hon behöver för att kunna ta hand om dem.

utan luis är barnhemmet nu ett flickhem

2007-01-07T06:56:00.000-08:00

Luis har flyttat. Han fyller 16 år i år och han tyckte själv att det var dags att flytta ut från barnhemmet och försöka bli mer självständig. Vi har under hösten fått kontakt med en farbror till Luis som bor i La Paz och som själv har en son precis i Luis ålder. Han och hans familj tog på sig ansvaret att ta emot Luis och låta honom bo hos dem under 2007 eller så länge det behövs tills dess Luis är redo att flytta till något eget. Luis lämnade oss några dagar efter julafton. Bilade upp till La Paz tillsammans med sin farbror och sin kusin som kom och hämtade honom. Vi hade en liten avskedsfest på barnhemmet och mest skakad var Araceli, hans lillasyster, över att hennes bror skulle flytta ifrån henne. Luis var strålande glad och lovade att komma och hälsa på ofta och att Araceli även fick komma och hälsa på honom i La Paz.

För att uppmuntra Araceli lite extra i samband med Luis flytt får hon komma hem till mig på tisdagar och torsdagar och spendera dagen här. Vi leker, lagar mat, bakar, och jag försöker lära henne läsa. Hon har ett språktest om en månad där hennes lärare kommer att bestämma huruvida hon får börja tvåan eller måste gå om ettan ett år till. Det är vanligt här att barn får gå om ett år, om de inte klarar intagningsprovet till nästa årskurs, men vi håller tummarna för att Araceli ska lära sig mer nu under skollovet och att provet ska gå bra.

Sedan Luis flyttade är barnhemmet är rent flickhem och tanken för framtiden är att det ska fortsätta vara det. För närvarande bor där 11 flickor.

folkförsamlingen oenig -befolkningen fruktar inbördeskrig

2006-11-29T06:49:00.000-08:00

Den stora folkförsamlingen bestående av 255 folkvalda representanter har som syfte att skriva om landets grundlag. Trots att arbetet har pågått sedan 6 augusti i år har församlingen ännu inte lyckats komma överens om dess interna regelverk och på grund av detta fortfarande inte kunnat gå vidare till omarbetningen/analysen av grundlagens artiklar. Partierna har fastnat i heta diskussioner huruvida beslut inom församlingen ska tas med absolut majoritet eller om det ska krävas två tredjedelar av rösterna för att ett beslut ska gå igenom.

Eftersom regeringspartiet MAS redan har absolut majoritet i folkförsamlingen och eftersom det i den nuvarande grundlagen står skrivet att grundlagsartiklar kan skrivas om endast med två tredjedelar av rösterna i en folkvald församling tycker oppositionspartierna att det är självklart att två tredjedelar av rösterna måste tillämpas. Regeringspartiet MAS däremot tycker att det ska räcka med absolut majoritet för att skriva om artiklarna och menar att det i annat fall kommer att ta för lång tid att bearbeta samtliga ariklar. De går dock med på att det slutgiltiga lagförslaget måste godkännas med två tredjedelar av rösterna i folkförsamlingen innan det förs vidare till en allmän folkomröstning om huruvida förslaget ska godkännas som ny grundlag eller inte.

Oppositionspartierna protesterar högljutt och representanter i folkförsamlingen tillhörande partiet UN (Unidad Nacional) har till och med lagt sig med liggunderlag och filtar inne i folkförsamlingens huvudlokal i Sucre och bestämt sig för att hungerstrejka tills de får sin vilja igenom. Protestmarscher genomförs i samtliga stora städer för att visa samtycke med oppositionspartierna som menar att allt annat än två tredjedelar är en odemokratisk utgång i denna tvist.

Folkförsamlingens splittring och dess oförmåga att påbörja sitt arbete sprider oro i hela landet. Bolivianer av alla samhällsklasser fruktar att om den lagstiftande folkförsamlingen inte kommer överens kan inbördeskrig bryta ut till följd av de stora meningsskillnaderna mellan olika klasser och folkgrupper.

folkförsamlingens arbete fortfarande avbrutet

2006-09-29T07:05:00.000-07:00

Folkförsamlingen (Asamblea constituyente) som bildades den 6 augusti 2006 med uppgiften att skriva om grundlagen, har mer än ett år sedan första mötet ännu inte kunnat enas om en enda artikel. Meningsskillnaderna mellan de olika partirepresentanterna i församlingen har lett till flera konfrontationer mellan anhängare av de olika partierna. Den 15 augusti i år beslutade regeringen att avbryta församlingens arbete på grund av säkerhetsskäl.

Den första stora konflikten mellan partirepresentanterna gällde omröstningsprincipen i församlingen (läs tidigare artikel). Konfliktens intensitet skapade ett oroligt klimat i hela landet. När sedan Cochabambas guvernör Manfred Reyes Villa höll ett tal i januari där han uppmanade till att stödja Santa Cruz självständighet och att försöka sträva efter detsamma i Cochabamba krävde en stor grupp åhörare guvernörens avgång. Enligt dessa hade han öppet talat emot regeringens enande linje, och för en ökad splittring av landet. Kravet på Reyes Villas avgång ledde till våldsamma demonstrationer i Cochabamba där anhängare av regeringspartiet MAS, kokaodlare och bönder tågade in till staden, blockerade dess huvudgator och satte eld på guvernörshuset.

Den pågående konflikten i folkförsamlingen gjorde det möjligen lättare för cochabambabor att välja sida. Anhängare av oppositionspartierna gick härefter också ut på gatorna och försvarade Reyes Villa och den demokrati han symboliserade. Sammandrabbningarna blev våldsamma och krävde tre dödsoffer och hundratals skadade.

Manfred Reyes Villa tog tillbaka det han sagt och valde, med regeringens stöd, att stanna kvar vid guvernörsposten tills nästa demokratiska omval.

Några månader efter att våldsamheterna lagt sig kom nästa utmaning för regering och folkförsamling när oppositionspartierna krävde att huvudstaden skulle byta säte från La Paz till Sucre. Detta krav ledde återigen till stora demonstrationer och sammandrabbningar mellan de två blocken i folkförsamlingen och i övriga landet. I Sucre gick universitetsstudenter till attack mot församlingsrepresentanter och journalister och flera byggnader vandaliserades.

Denna nya hotbild för församlingens deltagare gjorde att regeringen den 15 augusti i år valde att avbryta folkförsamlingens arbete till dess att stämningen i landet blivit lugnare.

För närvarande håller en särskild regeringskommitté på att försöka lösa de mest akuta meningsskillnaderna mellan landets olika grupper och folkförsamlingens arbete hoppas kunna komma igång igen den 22 oktober.

nytt ansikte av fattigdomen

2006-09-13T06:51:00.000-07:00

Under de senaste månaderna har jag råkat ut för en rad otrevliga händelser som jag fortfarande försöker bearbeta och förstå. I slutet av augusti blev jag stämd av två tidigare medarbetare som menade att jag, som ansvarig för deras anställning inte betalat tillräcklig lön, inte ansvarat för sjukförsäkringsavgifter och pensionsomkostnader samt inte gett dem tillräckligt med ledig tid under deras anställning. I själva verket var dessa två medarbetare inte mina anställda, utan två personer som liksom jag ville starta upp ett hjälpprojekt i vilket hemlösa barn kunde få en ny chans i livet (idén som ledde till öppnandet av barnhemmet Casa Petirrojo, nu Corazón del pastor). Vi startade projektet tillsammans och hade inte utsett varken chef eller gruppledare, arbetade på en horisontell basis där alla fick vara med och bestämma lika mycket. Skillnaden mellan oss var att de arbetade direkt med barnen och jag arbetade mot faddrar och gåvogivare för att dra in pengar till projektet. En annan skillnad var förstås att de fick ekonomisk ersättning varje månad medan jag arbetade idéellt.

När organisationen Niños con Valor tog över ansvaret för barnhemmet fick jag själv en allt mindre roll och mina medarbetare fortsatte arbeta tillsammans med den nya organisationen. Eftersom den ekonomiska situationen blev stabilare i och med att den nya organisationen tog över “anställdes” mina tidigare medarbetare med kontrakt och heltidslön, försäkring och pension inräknat. De tackade mig för det arbete jag lagt ner för projektet och jag tackade dem och vi sågs nu mindre än förr.

Fyra månader senare kom Evo Morales ut med en ny arbetslag som stärkte positionerna för arbetarna runt om i landet och höjde anställningskraven hos arbetsgivaren. Denna lag gör det nu lättare för arbetarna att kräva sina rättigheter. I och med detta bestämde sig mina tidigare medarbetare för att sluta arbeta på barnhemmet och för att samtidigt stämma -mig- för den tid vi samarbetat. Jag fick möta dem båda två på arbetsministeriet och inför förhandlingsfunktionärer lyssna på hur de ljög rakt i ansiktet på mig. Ljög för att försöka få ersättning för en tid de “lidit”, “arbetat som slavar för mig” och “knappt haft mat för dagen”. Jag kunde inte tro mina öron. Det var för mig fullkomligt absurt hur två människor som varit mina vänner i nästan två år, så kallt kunde vända mig ryggen och systematiskt utnyttja lagen till deras fördel.

Senast i mars hade jag lett en insamling för att betala en av medarbetarnas sjukhuskostnader, när hon så olyckligt blev svårt sjuk. Insamlingen gick bra och hela kostnaden betalades. Nu satt de här inför arbetsministeriet och hävdade att de hade varit tvungna att betala allting själva, ur egen ficka och att de ville ha ersättning för varje spenderad krona.

Rättvisan i Bolivia är uppenbarligen inte samma rättvisa som i Sverige. Här i Bolivia kan beslutsfattare välja att inte bry sig om kvitton, tidigare skrivna dokument, “motståndarens” motiv och bevis för motsatsen och det finns ingen instans där du på ett riktigt sätt kan överklaga ett felaktigt beslut. Som vit är det också lätt att bli väldigt diskriminerad. På arbetsministeriet fick jag känslan av att beslutsfattarna tänkte: “Jaha, hon är vit, hon måste ha pengar, de här stackars arbetarna är dessutom mörka i hudfärgen, har sina rötter bland ursprungsbefolkningen, de måste ha rätt och kolonisatören här fel”. Så fort gick det för arbetsministeriet att skriva ett dokument där jag var tvungen att betala 10870 kronor till mina tidigare medarbetare och om inte, skulle frågan gå vidare till rättegång.

Jag kontaktade naturligtvis advokater och rådgivare som alla sa detsamma “I denna känsliga tid, med denna nya lag, med den nya vågen av självförtroende hos ursprungsbefolkningen är det mest sannolikt att du, efter fyra-fem års rättegång förlorar och inte bara måste betala de 10 000 kronorna utan även måste stå för dina rättegångskostnader och för 10% av dina motståndares rättegångskostnader.” Läget var hopplöst. Jag försökte prata med mina tidigare medarbetare, men de ville inte prata med mej, kvinnan bara grät och fick inte ur sig ett ord och mannen var stenhård.

Jag lät konflikten dra ut ungefär två månader, med tre olika möten på arbetsministeriet, många olika advokatbesök, försök att visa på kvitton där jag hjälpt till med både sjukhuskostnader och mediciner, fast jag egentligen inte hade någon skyldighet till det. Jag försökte förklara vår arbetssituation, att jag också arbetat, att det inte fanns något anställningskontrakt, varken där jag anställde dem eller där de anställde mig, utan där vi arbetat tillsammans, på samma nivå, för samma mål. Ingenting hjälpte och för att inte dras in i en långdragen, dyr rättegång, betalade jag -med medmänniskors hjälp- de 10870 kronorna.

När de tog emot betalningen tog de min hand och bad om ursäkt och förklarade att de varit tvungna att göra på detta sätt för att de inte hade något arbete, för att de inte visste hur de skulle försörja sina barn och sig själva. De bad om förlåtelse och ville att vi skulle vara vänner.

Jag försöker fortfarande förstå vikten av vad de gjorde mot mig. Hur till synes lätt det var för dem att ljuga och bedra för ekonomisk vinning. Hur det var viktigare för dem att utnyttja ett system som de såg kunde ge dem rätt än att förvalta vår vänskap. Händelsen har gett mig ett nytt perspektiv på den nya situationen i Evos land, på de fördelar som för första gången ges till ursprungsbefolkningen och på hur dessa fördelar systematiskt missbrukas.

rodolfo flyttar

2006-08-23T06:42:00.000-07:00

Förra veckan bestämde sig barnhemmets äldsta barn, Rodolfo, för att flytta hem till sin storebror och hjälpa till att ta hand om sina syskonbarn. Beslutet kom hastigt efter att Rodolfos syster ringt och berättat att hon flyttat till Spanien och lämnat sin barn, 6 och 9 år gamla, ensamma med Rodolfos storebror. Hon behövde Rodolfos hjälp att se efter barnen eftersom storebrorsan jobbar hela dagen. Rodolfo kände sig tvingad att ta sitt ansvar och trots att vi på barnhemmet försökte få honom att inse svårigheten att som ung pojke som fortfarande går högstadiet ta på sig föräldraansvaret för två små barn var han bestämd och hans storebror kom och hämtade honom samma dag som han berättade om det för oss.

Jag har känt Rodolfo sedan år 2001 då han först flyttade in på barnhemmet Valle Hermoso där jag arbetade förut. Jag har sett honom förändras, växa, öppna sig och succesivt få tillit till andra människor. För mig var det oerhört trist att höra honom säga hejdå till alla sina “syskon” på barnhemmet. Han grät när han tackade mig, Betty och Alfredo för all hjälp under dessa år och när han bad mig hälsa till alla i Sverige som stöttat honom ekonomiskt. Hela veckan sedan han flyttade har känts underlig, jag är orolig över hur han mår, hur det ska gå för honom och samtidigt som jag vet att det är en oundviklig händelse, den att han flyttar -han har trots allt blivit 18 år gammal- känner jag sorg över att dagen var tvungen att komma nu och inte om en månad eller om ett år.

Från barnhemmets sida är intentionen att fortsätta hjälpa Rodolfo, att utarbeta en ekonomisk plan för framtiden, att uppmuntra honom att komma och tala med barnhemspsykologen sista fredagen i varje månad och att besöka oss så ofta han vill. Gällande det svenska fadderstödet till Rodolfo hoppas jag kunna fortsätta förmedla det men inte utan uppföljning. Ska de kommande månaderna utarbeta en lösning för hur vi kan fortsätta ekonomiskt sett, kanske är detta en möjlighet för er faddrar att få en mer personlig kontakt med Rodolfo genom brevskrivning eller andra sätt. Nu när han kommer att bo själv behöver han mer än någonsin veta att det finns människor som bryr sig om honom.

Orinoca-manifestet

2006-08-01T06:46:00.000-07:00

För första gången i Bolivias historia har ett politiskt parti inom sex månader vunnit två på varandra följande val, och detta med absolut majoritet. I detta fall handlar det dessutom om en nationell, populistisk, vänsterorienterad ursprungsrörelse. En medveten rörelse som förlitar sig på mobilisering och social debatt och inte på uppviglande löften. Röstmajoriteten tillät oss att under dessa sex månader gå framåt i konstruktionen av ett nytt statsskick och ett nytt utvecklingsprojekt som lämnar den förtryckande neoliberalismen bakom sig.

Nu står vi inför utmaningarna att materialisera förändringarna i den konstituerande folkförsamlingen, att möta de uppsatta målen i den Nationella Utvecklingsplanen, att skapa en ny social pakt mellan landets olika regioner och sociala klasser och att inlemma samtliga bolivianer i ett liv fyllt med arbete, välmående och värdighet.

På samma sätt som med naturgasen och oljan bör vi fortsätta återvinna alla våra naturresurser för att industrialisera dem till förmån för alla bolivianer och bryta beroendet till imperialistiska centrum som har fördömt oss till att endast exportera råvaror.

Bara en ekonomiskt oberoende modell och politisk självständighet kan möjliggöra social rättvisa och en dekolonisering av staten, något som sociala rörelser har kämpat för genom landets hela historia.

Från första dagen har vår regering styrt till förmån för folket och inte för transnationella företag eller andra ickestatliga organisationer, inte för internationella banker och än mindre för internationella maktcentra som de andra neoliberala regeringarna vi haft har varit vana att lyda.

Varje steg vår regering tar vill verka för att integrera en nationell majoritet i ett projekt som ska återföda fosterlandet. Vi vill nå detta mål med hjälp av total yttrandefrihet och demokrati. Varje ärlig och fosterländsk bolivian har sin plats i denna demokratiska och kulturella revolution som skriver Bolivias nya historia.

Endast några minoritetsgrupper som försöker behålla sina privilegier är emot att Bolivia förändras. Men vårt projekt bildas för alla urspungsfolk och latinamerikanska sociala rörelser, och i ett regionalt integrerat sammanhang har Bolivia för första gången en nyckelroll.

Efter endast sex månader av revolutionära förändringar kan vi påstå att det är en stolthet att kalla sig bolivian för Bolivia är respekterat. Det är upp till oss att se till att vårt land inte går bakåt.

Evo Morales Ayma

Originaltexten på spanska finns att läsa här

Evo Morales och Bolivias socialistiska regering utvärderar sitt halvår vid makten

2006-08-01T06:44:00.000-07:00

Regeringspartiet Movimiento Al Socialismo (rörelsen för socialism) har efter sitt första halvår vid makten lyckats minska det allmänna missnöje som rått bland den bolivianska majoriteten; ursprungsbefolkningen. Under sin tid vid makten har MAS mött de krav som de sociala rörelserna under flera års tid har ställt på tidigare regeringar, nämligen att nationalisera landets naturgas och låta folket välja representanter till en konstituerande församling med syfte att omarbeta landets grundlag.

Evo Morales vann presidentvalet i december 2005 och är Bolivias förste president från ursprungsbefolkningen. Valdeltagandet var rekordhögt, av de röstberättigande personerna med aktuella ID-handlingar gick 84% och röstade. Trots att USAs regering smutskastat Morales, kallat honom knarkhandlare och terrorist och hotat med att minska biståndet till Bolivia ifall Morales kom till makten, röstade bolivianerna som de ville och Morales fick nästan 54% av rösterna. Så här ett halvår efter sitt tillträde som president råder lugn bland största delen av befolkningen och förhoppningarna om fortsatta förbättringar är stora.

Förutom att de största kraven från sociala rörelser runt om i landet har uppfyllts visar även Bolivias ekonomi tecken på stabilitet. Det är främst nationaliseringen av landets naturgas, som gjordes offentlig den 1 maj i år, som bidragit till höjda inkomster för staten. Utvecklingsminister Carlos Villegas förklarar att Bolivias BNP har ökat med 4,3% under årets första sex månader trots att förväntad ökning under 2006 endast uppgick till 4,1%. Han visar även att inflationen endast uppgår till 2,05% vilket är lågt för Bolivia.

Evo Morales firade under helgen som gick sina första sex månader som president. Detta gjordes i Morales födelseort Orinoca och närvarande var förutom regeringens ministrar även Kubas och Venezuelas ambassadörer. I samband med firandet proklamerade den bolivianska regeringen ett politiskt manifest som bär namnet ”Orinoca-manifestet” och i vilket Morales definierar sin stat. Manifestet översatt till svenska finns att läsa nedan.

Intervju med Evo Morales av America Vera-Zavala

2006-07-26T06:26:00.000-07:00

I det här landet så har människor inte gas så att de kan laga mat trots att Bolivia producerar gas. Människorna har inget trots att de är de rättmätiga ägarna.

en av tre flickor har utsatts för sexuellt övergrepp

2006-07-12T06:35:00.000-07:00

Enligt siffror framtagna av ett nätverk av tio organisationer som arbetar mot sexuella övergrepp i Cochabamba, har en av tre flickor under sin skolgång blivit utsatta för sexuella övergrepp. För pojkar uppgår siffran till en av sju. Nu går nätverk av organisationer, företag, volontärer, och offer för övergreppen samman och vill verka för att problemet tas upp i den konstituerande församlingen som påbörjar sitt arbete med att omarbeta grundlagen den 6 augusti.

En stor kampanj för att motverka sexuella övergrepp har inletts i Cochabamba efter att dessa nya data publicerats av nätverket mot sexuella övergrepp på barn och ungdomar (Red Contra la Violencia Sexual a Niños, Niñas y Adolescentes). Enligt nätverket anmäls endast en procent av övergreppen, 40 procent av dessa anmäls av mödrar till offren och 10 procent av offren själva. Största delen av offren är mellan 13 och 16 år gamla. Som en protest mot att majoriteten av de anmälda fallen tystas ner och att utredningar sällan kommer till stånd planerar nätverket, i samband med kampanjens slut, en protestmarch som kommer att infinna sig den 9 augusti i år. Organisationer, företag och övriga samhällsmedborgare inbjuds att delta i marchen som går från huvudtorget mot domstolsbyggnaden. Kampanjen, liksom avslutande protestmarch, genomförs även i städerna Tarija, Sucre och La Paz.

Historiskt val inför omarbetningen av Bolivias grundlag

2006-07-03T06:36:00.000-07:00

Igår, söndag 2 juli 2006, hölls valet som ska förändra Bolivia. Landet står inför den stora utmaningen att skriva om sin grundlag, något som varit den folkliga majoritetens önskan länge och en av huvudpunkterna på regeringspartiets MAS (Movimiento al Socialismo) partiprogram. För första gången i Bolivias historia fick igår befolkningen själva välja representanter till den församling som ska omarbeta konstitutionen.

Tanken bakom Asamblea Constituyente (konstituerande församlingen) är bland andra att demokratin ska stärkas i landet genom att deltagandet i den politiska processen möjliggörs för stora delar av befolkningen, främst ursprungsbefolkningen som tidigare haft svårt att göra sina röster hörda. Evo Morales är Bolivias förste president som själv tillhör ursprungsbefolkningen och under sina sex månader som statschef har han genomfört en mängd reformer som ska förbättra situationen för denna ofta marginaliserade grupp. Efter gårdagen stod det klart att Morales parti MAS vann valet till den konstituerande församlingen. Med 52,9 % av rösterna tilldelades MAS 135 av de 255 platserna i församlingen. Den största oppositionen utgörs av högerpartiet PODEMOS som med 23, 5 % av rösterna fick 60 platser.

Huvudfrågorna för regeringspartiet MAS är att verka för att alla bolivianer ska få en rättvis tillgång till hälsa och sjukvård och till en god utbildning. De vill att språken aymara, quechua och guaraní, som talas av en majoritet av befolkningen ska få ta större plats i samhället och bli obligatoriska i bl.a skolan (jämte spanskan som är det officiella språket). De förespråkar en jordreform där stora delar jord tas från sina nuvarande ägare som inte själva brukar jorden och delas ut rättvist till alla jordbrukande folk. Tanken är, enkelt beskrivet, att jorden bör ägas av den som brukar den. Vidare vill MAS försöka finna en väg att få tillbaka den landremsa mot Atlanten som Bolivia förlorade i krig mot Chile i slutet av 1800-talet.

Den konstituerande församlingen inleder sitt arbete den 6 augusti i år och får 12 månader på sig att skriva förslaget till en ny grundlag. När konstitutionen godkänt förslaget genomförs ytterligare ett val där hela folket får godkänna eller avböja förslaget till lagändring.

Mer information om valet:

“Valet som alla väntat på” av Emma Schütt, Svalorna

“Majoritet för MAS i grundlagsförsamling” av Emma Schütt, Svalorna

kattungar och människobarn

2006-06-29T06:08:00.000-07:00

Idag har jag huvudvärk och känner mig illa berörd av gårdagen. Den började med att vår japanske kamphund Ito tog sig in i huset och åt upp min katt Alices små kattungar som bara hunnit bli 4 dagar gamla. Alice gick omkring hela dagen med ett hjärtskärande mjauande och letade efter sina små knyten under mattor och filtar, i köksskåpen och bakom duschdraperiet. Huset var ett begravningskapell, det låg en tung och ledsam hätta över alla utrymmen.

Så på eftermiddagen ringde en av de äldre barnhemsflickorna till mig och berättade att hon behövde prata. För ett par månader sedan flyttade hon ut från barnhemmet och in i ett litet rum ovanpå en restaurang på vilken hon arbetar 8 timmar om dagen för 150 kronor i månaden. Personalen på barnhemmet försökte under månader att hålla henne kvar, övertala henne om de möjligheter det innebar för henne att få bo på barnhemmet, vara en familjemedlem, få guidning ut i livet etc. Men flickan hade bestämt sig och lämnade sina styvföräldrar och syskon utan att säga hejdå. Tonåren är jobbiga, särskilt för de utan föräldrar och när jag kom till henne igårkväll klockan åtta var hon ledsen och villrådig, ville både komma tillbaka till barnhemmet och stanna på restaurangen. Hur ska en liten flicka på 15 år kunna ta ett så stort beslut själv? Vi pratade i timmar, om hennes framtid, hennes drömmar, om familjen på barnhemmet som fortfarande tycker om henne och vill att hon ska komma tillbaka. Hon kapitulerade och blev stark igen, om vartannat. Jag var tungsint i bilen hem, uppgiven efter dagens bekymmer.

Idag ser jag på Alice som fortfarande letar efter sina små och tänker på vilken viktig symbolik barnhemmets nya namn “Herdens hjärta” har. Flickan är på många sätt ett vilset lamm och det är barnhemmets uppgift att aldrig sluta söka efter henne, alltid vilja bära henne hem.

Ta en pinne å peta opp´an

2006-04-18T08:25:00.000-07:00

I morse när jag cyklade till postkontoret körde jag nästan på en liten pojke som låg utslagen på trottoaren med ansiktet mot asfalten. Jag stannade upp och blängde på alla människor som slängde irriterande blickar på honom innan de skyndade vidare. Denna människa var så liten, högst 7 år. Jag hukade mig ner och funderade på hur jag skulle göra.

Det mest normala vore väl att ta med honom hem, ge honom frukost, låta honom tvätta av sig och sen ta med honom till föräldrar eller släktingar där han förmodligen hade ett hem. Men verkligheten för små människor i Cochabamba kan vara hård och jag vet inte vad den kan driva dem till att göra, så jag vågade inte ta honom hem till mig. Jag övervägde att ta med honom till sociala myndigheterna men jag har gjort det en gång tidigare (då med en gatflicka) och det resulterade bara i en hel dags väntan på att den modigaste socialsekreteraren skulle kunna berätta sanningen: att det inte fanns någonting de kunde göra. ”Alla barnhem är överfulla och det finns inga fosterfamiljer att kontakta. Flickan måste tillbaka på gatan."

Jag strök pojkens hår. Han vaknade och såg förnärmat på mig, reste sig vacklande och började gå därifrån, hela tiden med blicken fäst på mig. ”Hur är det med dej?” frågade jag men fick inget svar, såg pojken försvinna mellan människoben och handväskor. En tant som pressade apelsinjuice en liten bit ifrån mig kommenterade irriterat att ”Dom här ungarna borde gå i skolan och inte vara här där dom är i vägen”.

När jag styrde min cykel resten av vägen till postkontoret kom jag att tänka på en sång som min kompis brukar sjunga.

”Töck’n lit’n en som ligger i diket
töck’n lit’n en som ligger där
Ta en pinne å peta opp’an så han inte ligger där å frys ihjäl

Töck’n lit’n en som ligger i diket
töck’n lit’n en som ligger där
Ta en pinne å peta opp’an så han inte ligger där å svält ihjäl

Töck’n lit’n en som ligger i diket
töck’n lit’n en som ligger där
Ta en pinne å peta opp’an så han inte ligger där å ä te besvär”

ett stökigt farväl i min trädgård

2006-04-04T07:00:00.000-07:00

I måndags bjöd jag in samliga barnhemsbarn, nya och gamla, hem till mig för att spendera en eftermiddag; äta glass, gunga i hängmattan, leka med katterna, se film (om nån ville). Det blev en minst sagt stökig tillställning. 17 stycken institutionaliserade barn, varav hälften bott på gatan ända fram till för ett par månader sedan, kan ibland uppföra sig mer som vilddjur än som de snälla, söta flickor de ser ut som.

Alla fruktträd klättrades upp i och rensades på frukt, vars skal och kärnor systematiskt spreds ut och trampades in i gräsmattan. Katterna blev dragna i svansen och svingade från famn till famn tills de var vimmelkantiga. Våra döttrars lekrum förvandlades till något som närmast liknade krigsdrabbade områden och förde tankarna till -hela havet stormar-. I vårt sovrum, där några flickor hade lagt sig till rätta i vår dubbelsäng för att se på video, luktade det så starkt av fotsvett att fönstrena var tvungna att stå vidöppna trots att mörkret hade fallit på och små, flygande, mindre trevliga djur fick fritt inträde under hela filmvisningen.

Jag, som hade sett framemot en avslappnad eftermiddag och kväll med småprat, kreativa lekar och tillfällen att verkligen lära känna de nya barnen bättre, sprang runt som en yr höna, sa mest nej och stopp och sluta och kände att jag ständigt var nära att mista kontrollen och tålamodet och skicka hem dem. När klockan närmade sig åtta var jag så slut att jag inte ens orkade skjutsa hem dem. Min man fick stuva in samtliga små trötta vilddjur i vår jeep och för att få tyst på protester och tandagnissel lova dem att de skulle få komma tillbaka “när de ville”.

Två flickor undrade ifall jag inte kunde adoptera dem. Några andra ville sova över. En ville stanna hela veckan. Jag själv var så slut att jag somnade i min dotters säng när jag skulle natta henne och vaknade inte förrän nästa morgon.

Nu åker jag hem till Sverige och kommer inte tillbaka till Cochabamba förrän i slutet av augusti. Jag kommer att hålla kontakt med barnen och personalen men inte blogga förrän jag är på plats igen.

På återseende.